Då, nu och föralltid.

Så, nu var de längesen.
Men såhär dagen efter så känner jag att jag måste få ur mig allt!
I går var sista matchen för AIK säsongen 11/12.
och de förlorade...
och de blev silver...
igen...
Mest av allt känner jag mig tom,
arg och så jävla ledsen.
AIK förtjänar de där guldet! Fansen förtjänar de där guldet! Staden förtjänar guldet.
Sen känner jag mig arg över att jag inte kan vara glad för de fick ju "bara" silver! De är ju inte så bara! De är ju hur bra som helst, de är ju näst bäst lag i HELA sverige.
Men samtidigt,
ingen minns ju en tvåa...
Second place first looser...
Jag känner mig arg över att jag tycker inte att brynäs var de bättre laget,
jag känner mig arg för att jag tycker inte att kommentatorerna var neutrala,
jag känner mig ledsen för att nu måste jag vänta ända till Augusti tills jag får se hockey igen.
Och ja,
jag grät i går.
Ja, jag har gråtit i dag.
Men för mig är hockey mkt mer än en sport.
Jag har träffat några av mina bästa vänner genom hockeyn.
Jag har träffat två av mina killar genom hockeyn.
Jag har så sjukt många fina minnen från hockeyn genom åren.
Jag menar om man går på sin första match när man är 6 år gammal så är man ganska insatt.
Jag kommer fortsätta hoppas och tro på AIK och Skellefteå.
Jag kommer i alla år att heja.
Jag kommer uppforsta mina barn till att älska hockey och Skellefteå.
Genom hela livet,
ända fram tills döden,
finns vi här, hela västra stå,
för vårt AIK!
Allt för mig!
Pusshej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0