Vek, när jag minst borde de.

Ett enda ord och jag glömmer allt,
så mycket för att vara stark och bestämd...

Tårarna bränner men så långt ska jag inte ta de.
2010-02-08 @ 10:42:54 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0