alovgren

Jag var beredd på att vara riktigt tjurig,
på att inte säga nåt.

Men sen kom jag på att det är inte jag,
jag kan inte bara hålla käften hur länge som helst.

Och efter ett besök på taket och att bara få prata,
ja då blev jag på lite bättre humör.

Att sen få äta lunch och veta att jag och Ida delar samma dåliga humor ja då blir dagen ännu bättre.
Att sen försöka tjura sig förbi Ben och Jerrys glass,
de kommer jag aldrig att kunna göra.

Men jag blir bara less på att alla är beredd på att lämna mig!
Och att vi alla prickar in samma vecka känns inte bra någonstanns.

Mitt hjärta klarar bara viss del av smärta.

Så sluta upp med de,
vi löser de längst vägen,
allt behöver inte tas upp nu.

Allt för mig!
Pusshej!