Fortfarande sårad.
Jag skrev om olycklig kärlek.
" Jag känner hur jag liksom går sönder innuti då han säger de fyra så, men ack så hårda, orden till mig. "Jag vill göra slut" Jag får inte fram ett ord då han säger det, jag liksom bara står där och undrar om han driver med mig eller inte. Men han driver inte med mig för jag kan se i hans ögon att han talar sanning och jag försöker fortfarande komma på något bra att säga. Det är som om min hjärna har slutat fungera. Han ser på mig ett långt tag efter han har sagt det, sen så lägger han en hand på min axel och säger att jag kommer nog över det ganska snabbt. Han går sedan i väg utan någon som helst förklaring. Jag står där som förstenad och ser hur han försvinner iväg, just när han öppnar dörren så får jag luft i mina lungor och ropar: Rickard! Han vänder sig om och tittar på mig med sina kristallblåa ögon som jag tittat i så många gånger förut, sen säger han: Låt det vara Carro! Det finns inget som du kan säga som kan få mig att ta dig tillbaka, jag har bestämt mig! Sen ger han mig en sista blick innan han går ut och stänger dörren bakom sig med ett knäpp. "
Det har nu gått fem månader och jag har fortfarande inte kommit över att han "dumpade" mig bara så där. Jag får fortfarande tårar i ögonen då jag tänker på hur han avslutade ett två årigt förhållande på ett sådant sätt.
Jag får fortfarande frossa då jag ser han med sin nya tjej som jag vet att han dumpade mig för. Han säger att det inte var så, men jag är inte dum. Jag vet att det var därför han gjorde slut för han blev ihop med henne ungefär en vecka efter det tog slut. När han blev ihop med den här tjejen så visste jag knappt vem hon var. Jag visste att hon gick natur sista året men mer än så var det inte så därför var jag förvånad att han valde henne. Det var först senare jag fick veta att de två hade träffats i smyg i flera veckor innan han tog mod att göra slut med mig. Det känns som om jag ska bryta ihop varje gång jag ser de två i korridoren gå hand i hand. Det ända jag kan tänka på är att för fem månader sen så var jag den där tjejen! Då var jag den tjejen som han kysste i nacken på lektionerna bara för att han inte kunde vänta tills de var rast. Jag var tjejen som han inte skämdes att kyssas med framför dina bästa kompisar. Åh vad jag vill vara den tjejen igen! Jag vill så gärna känna hans läppar mot mina, även om de bara skulle vara i tio sekunder så skulle jag ge vad som helst i världen för det! Men jag måste försöka komma över honom, för han har tydligen kommit över mig.
Dagen då min vändpunkt kom var ungefär en vecka efter jag hade bestämt mig att jag skulle komma över Rickard. Det var på svenska lektionen, av alla tillfällen, som jag kände att livet kanske skulle kunna gå vidare. Det var så att just den här dagen så skulle det börja en ny kille i vår klass. Vi visste inte så mycket om honom innan han började, bara att han hade flyttat från Luleå till Stockholm för att hans pappa hade fått jobb här. Han hette Melvin. Jag hade inte tänkt så mycket på det utan jag var så upptagen med att inte tänka på Rickard på veckorna att allt annat bara försvann. När jag såg på killen som stod bredvid vår svenska lärare där framme så var jag tvungen att blinka fler gånger för jag kunde inte förstå hur någon kunde vara så snygg som han. Inte för att man ska titta så mycket på utseendet då man träffar nytt folk men när det gällde han var det svårt att undvika. Han var nog alla tjejers dröm då det kommer till killar. Han såg lite små blyg ut då han stod där framme och skulle presentera sig men han gjorde det bra och sen så gick han och satte sig på en bänk just vid fönstret. När han satte sig så kollade han bak på mig och log. Jag log tillbaka och på den vägen började den mest tragiska kärlek som jag någonsin har upplevt och kommer att uppleva i mitt liv.
Det började med att han och jag hamnade i samma grupp på svenskan och vi blev kompisar ganska snabbt. Det var som om allt klickade. Vi kunde prata om allt och jag kände mig säker och trygg i hans sällskap. Jag kände att jag kunde berätta saker för han som jag inte ens kunde berätta för mina tjejkompisar som jag känt i över tretton år. Det var helt enkelt fantastiskt att jag hade fått en så bra kompis. Men den vänskapen som vi delade skulle snart övergå till någonting annat då han berättade att han var kär i mig.
För mig så kom det som en chock. Jag hade ingen aning om att han hade haft de här känslorna för mig. Han sa att de hade varit där länge men han hade inte velat säga något som kunde förstöra vår vänskap. Tillslut så kunde han tydligen inte hålla sig längre utan han var tvungen att säga hur han kände, för det hade han lärt sig att man alltid skulle göra. Jag själv visste inte vad jag skulle svara. Jag visste ju inte ens vad jag kände för honom. Han var snygg och jag älskade hans sätt att skratta och hans hjärta av guld, men var jag kär? Jag tänkte ju fortfarande på Rickard så fort jag var ensam och inte gjorde någonting. Han fanns fortfarande där och så fort han såg på mig så fick jag de där fjärilarna i magen som jag brukade få då vi var ihop. Nu fanns Melvin där också, Melvin som alltid var lika snäll och glad. Melvin som alltid fanns där för mig även om det var mitt i natten och jag ville prata om nått. Melvin med sitt bruna lite rufsiga hår, snälla bruna ögon och sitt sätt att få ett rum att lysa upp då han gick in i det. Han fanns där och det var ju tydligt att jag tyckte om honom som mer än en kompis, men hur skulle jag kunna bli tillsammans med honom? Tänk om han skulle såra mig på samma sätt som Rickard gjorde, tänk om jag skulle bli lika beroende av honom som jag var av Rickard en gång i tiden? Jag vågade inte släppa mina känslor för Melvin även om jag skulle vilja för jag var ju fortfarande sårad efter det som Rickard hade gjort.
Jag bestämde mig för att säga till Melvin att jag skulle vilja behålla honom som vän men att vi inte kunde bli ihop för det skulle kanske förstöra det vi hade nu och det ville jag inte. Jag var helt säker på min sak. Men att säga de här orden till honom var desto svårare och det var kvällen då jag skulle prata med honom om det som allt gick fel. Den kvällen slutade på ett sätt som gjorde att vår vänskap aldrig mer kommer att bli som den var, även om vi sa att den skulle vara de är det är ganska svårt att gå vidare då två bästa kompisar har kysst varandra. För det var exakt vad vi gjorde, vi kysste varandra och i nuläget så ångrar jag det så fruktansvärt mycket. Det förstörde så himla mycket mellan oss och jag ångrar mig så mycket att jag var så svag för det han sa till mig den kvällen att jag bara släppte mina känslor. Det han sa var så fint på så många sätt att jag inte kunde vända bort mitt huvud då han kom emot mig och kysste mig. Jag visste att det var fel och att jag inte skulle kunna se han i ögonen efteråt men just då så kändes det så bra att få vara i hans armar och höra honom viska saker till mig. Men nu då jag sitter här hemma utan min bästa kompis och med min förra pojkvän fortfarande i tankarna så ångrar jag det. Det är mycket som jag skulle vilja ändra på nu. Jag önskar att jag kunde sluta tänka på Rickard. Jag skulle önska att jag kunde släppa mina känslor för han och släppa in Melvin i mitt hjärta. Men har man blivit sårad så djupt som jag blev den gången så är det båda svårt att släppa och att gå vidare. Men jag ska försöka gå vidare för jag vägrar att vara sårad hela mitt liv. Jag ska komma över de här gamla känslorna jag har och släppa in de nya. Det kommer att ta ett tag det är jag medveten om, men jag ska göra det. Jag vägrar att släppa en sådan fin kille som Melvin. Han har en annan tjej nu, men jag ska berätta för honom hur jag känner en dag och då ska han bli min.
Läs och kommentera!
Allt för mig!
Pusshej!
Så bra den var!
