Vinden under mina vingar.

Fan att allt skulle bli så svårt helt plötsligt...









Saknar när man bara fick prata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0